Jag föddes 1925 i Mylinge Backgård. Mina föräldrar var Karl och Lydia Borg. De kom till Mylinge som nygifta 1925. De kom från Tidersrum och åkte tåg från Kisa till Linghem. Bohaget fraktades också på tåg.
Gården ägdes då av min mormor Kristina Larsson som köpt den av en Ekström. Mina föräldrar arrenderade gården först och köpte den sedan 1938. 1947 fick de arrendera den lilla Rogestadgården
som de köpte 1950. 1964 övertog jag gården efter att jag gift mig med Ulla-Britt. Jag brukade den sedan till 1995. Då var gården för liten att leva av men vår son Henrik tog över den och brukade den som ”månskensbonde”.
På gården har mycket förändrats under åren ny bostad byggdes 1956-1957. Övriga hus har byggts till och byggts om. Åkrarna har täckdikats och öppna diken har lagts igen med rör och slangar.
Skolan
När jag gick i skolan var skolåret 15 augusti till 15 december och 15 februari till 15 juni.
De första två åren gick jag i gamla skolhuset det som senare blev församlingshem. Min första lärarinna hette Anna Andersson. Vi var 6-7 st i varje klass. Tredje och fjärde klass gick i nya skolbyggnaden. Först var det en lärarinna där som hette Ragnhild Warin hon var kvar ett år. Sedan ombildades skolan så kantor Vastesson hade alla klasserna 3-6. Skolan var ju en s k B-skola så 3:e och 4:e klasserna läste ihop och även 5:e och 6:e. Men att ha 4 klasser blev jobbigt för kantorn så han var sjukskriven ca 6 veckor i slutet av varje läsår. Det var jobbigt att behöva ha en nyutexaminerad vikarie som skulle reparera vad vi missat under året. 2 januari till 14 februari gick vi i fortsättningsskola. Flickorna gick i skolkök i Rystad.
Mina föräldrar
Min far Karl föddes 1897 i Norra Vi. Han arbetade på Ribbinshovs herrgård och en tid på massa-vedsfabriken i Visskvarna. Farfar Oskar tog med familjen och flyttade till Linneryd i Tidersrum.Där träffade far min mor Lydia Svensson. Hon bodde i granngården Höckhult. Lydia var född 1901.Hon arbetade som piga. Hon arbetade hos min moster och morbror, som hade två små barn som hon tog hand om ibland. Hon fick även delta i utearbetet. Karl och Lydia gifte sig 1924.
På den tiden var det ofta auktioner på gårdar. Min far var häromkring på auktioner och köpte in en del innan de flyttade hit. Han köpte bl a två kor här på gården innan han tillträdde så de fick följa gården kan man säga. Vi kallade dem alltid stora och lilla Ekströmma. Tidigare ägaren hette ju Ekström. Kossorna fick flera ättlingar och de blev grunden till besättningen.
Mina föräldrar hade nog sju kor, tre ungdjur och två hästar. Ladugården var liten så det fanns inte plats för fler. Över sommaren hade de också ett par grisar så man kunde slakta en till jul. Man hade också ett tjugotal höns. Allt var småskaligt, det är svårt för dagens unga att förstå att man kunde leva på ett så litet lantbruk.
Gården
Gården bestod av ca fjorton tunnland åkermark. Det var ju inte så mycket. Rogestadgården som vi först arrenderade och sedan köpte var lite större, två tre tunnland ungefär. Gården ägdes förut av Arvid och Astrid Gustavsson. Han dog 1946 så året efter fick vi ta gården på arrende i tre år och därefter köpa den.
Hantverkare
På den här tiden fanns det mycket mer torp i Östra Harg och en del hantverkare. Det fanns två smeder,vi Olofstorp och Katrinelund. Det fanns också några skomakare, bl a i Eken och i Lugnet och när jag var liten fanns det en även i Lillknylinge. Skomakarna kunde inte leva enbart på skomakeriet utan de gjorde dagsverken på gårdar runt om. Jag tror inte de tillverkade skor utan det var nog mest reparationer, klackning och halvsulning.
Smeden i Olofstorp hette Carl August Johansson och han var gift med Hulda Johansson. Carl August dog 1938. Han jobbade nästan jämt och hade en smehalva, Gösta Gran. När elen drogs i Östra Harg och Östra Skrukeby hade de mycket jobb. De tillverkade skydden som gick över vägarna och skyddade tråden. De borrade hål i, målade och böjde de här skydden. Skydden var fastskruvade under tråden på stolparna. Det var 1936 man började dra el till Östra Harg. Det gjordes ju lite efterhand så alla fick ju inte på en gång.
Smeden i Olofstorp och hans Hulda hade inga barn. Efter dem kom ett par som hette Lönn dit och köpte stället. Han jobbade i Idingstad och så hade de ett litet hönseri. Han cyklade alltid från jobbet i Idingstad och hade en säck med sig. I den fanns nog både ett och annat till hönsen.
Paren Lönn sålde Olofstorp till familjen Österberg. Lönns flyttade då till Berga. Österberg var eldare på lasarettet.
Torp
När jag var barn fanns det inga mer torp just där. Men det har säkert funnits för det finns en del grunder kvar. Det finns en grund kvar i skogen mot Eggeby utåt vägen. Det är troligen det som hette Holken. Det fanns också ett i Flaketorp med en lada på ena sidan av vägen och ett vitt reverterat hus på andra sidan. Dessa hus försvann på 1930-talet.
Lövingsborg finns ju fortfarande kvar. Det var en man som hetter Karlström som hyrde det av Alexander Isaksson. Senare byggde Joel Isaksson om det, jag minns inte vilket år. Men jag var med Elis Gran och snickrade, det var där jag började min snickarbana. I närheten av Bjusby fanns ett torp där det bodde en familj som hade det dåligt. Barnen gick i skolan i Östra Harg. Kommunen tog av hundskattemedlen för att ge dem pjäxor och sockor. I torpet Jerusalem fanns det också familjer med barn.
Jordbruket
Bröderna Hjelm gick ju omkring och gjorde dagsverken på gårdarna. Det gjorde jag också ibland man hjälpte varandra ett slags grannsamverkan, vid skörd och tröskning.
De första åren mina föräldrar var bönder i Mylinge hade man en s k avläggare. Men det var inte så bra. Så min far var nog en av de första småbrukare i Östra Harg som köpte självbindare. Det var en amerikansk Massey Harris. Den levererades i lådor och så kom en mekaniker och monterade ihop den. Sen fick far åka omkring och hjälpa andra småbönder runt om. Då fick de bidra med en häst så de kunde sätta tre hästar för bindaren. Det behövdes lite mer kraft till bindaren. Det dröjde några år innan de andra bönderna skaffade egen bindare.
När det gäller tröskning fanns det två bolagströskverk som alltså ägdes gemensamt. Det var ett mindre verk som ägdes av de mindre gårdarna bl a Grimstad, Vilhelmsberg och Fiskartorpet. Det större verket ägdes av gårdarna Mylinge och Knylinge och kanske någon mer. Jag minns första gången jag såg det. Då hade de en ångmaskin på ladugårdsplanen i Mylinge. Så var det en linbock mellan verket och ångmaskinen. Ångmaskinen var ju tvungen att stå långt från husen på grund av brandrisken. Så de var tvungna ha en bock emellan så det blev dubbla remmar från verket till ångmaskinen. Det var mycket jobb när det här spektaklet skulle flyttas mellan gårdarna. Så småningom skaffade man en råoljemotor till tröskverket. Ångmaskinen flyttades då till sågplanen vid sågen som låg mitt emot vägen upp mot Milltorp. Där plockade man bort hjul och botten och byggde en ugn under och kunde då elda under den och driva sågen med ångan.
Vid Mörby fanns det också en ångmaskin som man hade till en pump, för att pumpa vatten över vägen.
Sågverket flyttades så småningom till Hargs gård. Det var timmer från gårdarna i Östra Harg och även från allmänningen, på andra sidan Roxen, som sågades där. Timret från allmänningen kördes över sjön på isen vintertid, med häst och kälke.
Bostaden
Bostadshuset i Mylinge hade ingen bekvämlighet när vi flyttade in. Det fanns varken el eller vatten och avlopp. Vatten och avlopp drogs in någon gång på 40-talet. I det gamla huset sattes en hand-pump i väggen och en järnspis satt i den öppna spisen. I den öppna spisen satt en järnstång s k fästman. Det hade från början varit en öppen eldhärd med bakugn. Huset är gammalt men jag vet inte hur gammalt. Det lär vara flyttat vid något av skiftena från de andra Mylinge gårdarna, Domaregården och Klockaregården. Det var ju en by med husen samlade förr. Det finns rester av en källa där, det var en s k bykälla. Vi hade utedass ända till vi bygde nya huset.
Djurhållningen
Det är svårt att beräkna inkomsterna från lantbruket på den tiden. Det var ju mycket självhushåll.
Priset på säd och mjölk var bara några ören på 20-30-talen. Man fick ju inte så stora kvantiteter mjölk heller, så det blev inte så mycket att sälja. Det mesta av det som odlades gick till djuren, det blev väl kanske ett tjugotal säckar vete att sälja. Inkomsterna från det användes bl a till att köpa foder till djuren. Vi körde mycket hö från häradskärret där vi hade en teg i närheten av pumpstationen. Det var en bra teg, halva bestod av hålvallsgräs, som vi fick många lass hö av. Den tegen var 8-10 tunnland stor. Före invallningen gick det att köra en rättöversväg vid ”Mylinge invallning”. På vintern körde vi genom vassen i sjön. Man tog bort vass i en ”vassgata” så isen skulle frysa till bättre. Man körde även från Linghems gård ner till sjön, den vägen, för att hämta is till mejeriet i Linghem. Vi hade ingen isdös men de andra Mylingegårdarna hade det.
På höstarna hade vi korna nere vid häradskärret på bete. Då mjölkade vi för hand och sen sänkte vi ner kvällsmjölken i en källa som låg mellan Torpängen och Ekbacken. Så kunde vi ta upp den på morgonen och låta mjölkbilen ta den tillsammans med morgonmjölken, när bilen kom till Torpängen. Mjölkbilen kördes av Gunnar Andersson i Torpängen. Han körde mjölken till mejeriet i Linghem. Mejeriet låg mittemot gamla magasinet. Mejeristens bostadshus finns kvar.
Mjölkmaskin hade vi inte förrän 1948.
Längre fram hade vi korna på bete i ”Lyckan” då hade vi en mjölkvagn och en liten motor som drev mjölkmaskinerna. Mjölkvagnen hade vi gjort själva den hade järnhjul. Det fanns ju standardvagnar också som kunde ha kor på båda sidor. Då fick vi köra hem mjölken det fanns inget där att kyla i. Vi körde med traktor och en liten brygga där bak. När det regnade var det inte så roligt att mjölka där, djuren var oroliga och ville in under tak. Det fanns ju inte så mycket träd på betet för korna att gå in under. En dag slog åskan ner i kärret så jorden rök.
Det fanns ju en tjusning i det också man såg ofta älg och dessutom hade vi sex tranor som vi såg varje dag. En fiskmås blev tam, han kom och tog silvadden när vi hade mjölkat. Han satt och väntade på oss på en stolpe, men en dag var han borta. Harar såg vi ofta också som lekte.
Mjöken kyldes genom att man ställde såarna i en bassäng med kallt vatten. Det var inte så effektivt så det hände att vi fick en tvåa på mjölken. Men oftast var det bra, det fattades bara ett par intyg för att vi skulle fått gå och skaka hand med kungen. Längre fram i tiden fick vi ju tankhämtning och då blev det ju betydligt bättre.
Affärer
Handlade gjorde vi i affären i Ubbetorp och några år fanns det även affär i Grimsberg.Så var det ju Grips affär i Linghem. När vi hade köpt till gården Rogestad kunde vi ha lite mer djur. Vi hade höns och mor sålde ägg på torget. Hon hade kunder som visste när hon skulle vara där och kom och handlade. Äggen som inte gick åt på torget lämnade vi till David Carlssons affär på Storgatan 18 i Linköping och där handlade vi också ibland. Det fanns drickabil och fiskbil som körde hemma.
Fiskbilen kördes av Widh. Någon köttbil fanns inte förrän på senare år och det varade inte så länge.
Det var mest svagdricka Pilo man köpte av drickabilen.
Kommunikationer
Busslinje fanns det ju också. Steiler körde Lillkyrka Östra Skrukeby Segersberg och bara onsdagar och lördagar när det var torgdag. Från Rystad kom ju Haraldssons buss. Den gick först bara till vägkorset, vägen ner till kyrkan. Men senare gick den ner till kyrkan och även till Holmen så småningom för sommargästernas skull.
Handlaren i Östra Skrukeby hade ju taxi och Haraldsson hade en också som någon i Rystad kyrkby tog över.
Berättat av Göte Borg
Publicerat av Birgitta Franzén 2026-09-10