Jag föddes i Östra Torpstugan 1921. Östra Torpstugan finns numera i Gamla Linköping.
Stugan låg ensamt mitt ute på ett gärde så det fanns inga nära grannar. Familjen var ganska isolerad.
Vägen dit var en vanlig byväg, kanske gick det att köra bil men man använde mest häst och vagn. Jag hade två bröder Martin och Sven. Jag gick i Rystad skola för fröken Hjert. Man gick sex år i skolan. Sex dagar i veckan, även lördagar. Skolskjuts var det inte tal om utan man fick gå, även vintertid. När det var snö blev man ofta blöt om fötterna och fick sitta hela skoldagen med blöta fötter. Vägen till skolan kallades kyrkstigen. Den började vid arbetarbostäderna vid Tuna och fortsatte hela vägen till kyrkan. Statarfamiljerna vid Tuna hade ofta många barn så det var en stor skara barn som följdes åt till skolan.
Det förekom en del utfrysning och mobbing men för det mesta var man snälla mot varandra. Men det är klart att det var skillnad på statarungar och andra barn. Fröken Hjert var en snäll fröken det är alla som haft henne som fröken överens om. I storskolan hade vi Rudolf Strindmark som lärare.
Han var länge lärare i Rystad. Hans fru Sara blev ju 100 år gammal.
Efter avslutad skolgång var jag hemma på gården och hjälpte till med djuren bl a. Jag hade aldrig någon tjänst där jag tjänade egna pengar. Jag var hemma tills jag gifte mig,
På fritiden blev det mest att cykla omkring lite. Det fanns ju en skyttepaviljong i Kåvetorp men jag var aldrig där. I Ekängen var det fest på midsommarhelgerna. Det fanns en liten dansbana vid KFUM. Där var jag någon gång. Det var dans vid midsommar och kanske någon mer gång på sommaren. På vintern träffades man mest hemma hos varandra även om man hade långt till grannar. I Västra Torp fanns en familj med ungdomar men de var äldre än jag. Det fanns några mer familjer bl a i Lindtorp och i det som senare har varit Folkets Hus. Där bodde en familj som hade sju barn i ungefär samma ålder som jag och mina syskon.
Före min familj var det en arrendator i Östra Torp som hette Vesterberg han var inte gift, utan bodde med sin syster. Det kan ha varit Harald Gustavssons mor Ida som bodde i Östra Torpstugan då. Eventuellt jobbade hon hos arrendatorn. Ofta var arrenden på fem år så ibland kom det nya efter fem år. Min pappa var lantbrukare, arrendator och min farmor bodde kvar i vita stugan vid gården. Jag hade ingen farfar, min far var född på sidolinjen. Jag visste inte vem som var min farfar på många år. Men Margit Metander som bodde här visste vem det var. Han var kreaturshandlare från Linköping. Han var väl på gården och skulle köpa djur. Så gick det som det gick. Det var ju hemskt på den tiden. Farmor var ensam med min far Oskar han hade inga syskon. Farmors far bodde där också.
Min far Oskar gifte sig med min mamma Lisen Lustig från Östra Harg. De blev bekanta när Lisen var piga hos arrendator Vesterberg i Torp. Mamma hette Lisen men kallades alltid Lisa.
Familjen Lustig hade ganska många barn. Hedvig bodde i Grindtorp Östra Harg. Så fanns även Julius, Elsa och Kalle. Kalle tog namnet Selhammar när han gifte sig med Maj-Lis. Hon ville inte heta Lustig. Det var ju på sätt och vis ett konstigt namn men det är ett gammalt knektnamn.
Min morfar August bodde i Enelund som barn. Han var fosterbarn hos en familj som hette Lustig. Mannen var snickare. Jag vet inte om de hade några egna barn då. De fick troligen en summa pengar för att ta hand om August. Senare fick de flera barn. Jag vet inte om morfar visste om att han var fosterbarn, han betraktade alltid de andra barnen i familjen som syskon. Min mamma föddes 1896 och pappa tror jag föddes 1893.
Ett par av Hedvigs söner, Hans och Anders håller på med släktforskning. En annan av hennes söner Åke har spelat fiol sen han var barn. Han lär ha gjort egen musik från Östra Harg.
När jag arbetade hemma på gården var det ibland med mjölkning. Då fick man gå upp tidigt och gå och mjölka. Sedan kördes mjölken i såar med häst och vagn till stora vägen vid Höga. Det var för det mesta Sven och jag som gjorde det. Vi hade så många kor som fick plats i ladugården. Vi hade också hästar, grisar och höns. Pappa födde upp hästar och sålde någon ibland. Det fanns lite skog också till gården. I närheten av skogen ligger ett litet ställe som heter Planterhagen där bodde Gerd och Hjalmar Franzén. Huset finns kvar än idag men är ombyggt och fint.
Min mammas huvudsakliga syssla var att laga mat. Det gick ju åt en hel del. När vi var små hade hon säkert full upp. På somrarna var det flera som hjälpte till på gården så då var det många som skulle ha mat. Pappa mjölkade aldrig det kunde han inte han tyckte det var genant. Det var alltid flickorna även mamma som mjölkade. När det behövdes var hon med ute på fälten och jobbade.
När det var bråttom fick hon gå ut med matsäck till de som arbetade på gärdena.
Det var ju inte någon stor gård ca 35 tunnland. Inte så mycket att försörja en familj på. Men långt tillbaka hade man t o m 6 drängar på gården. Det var då när allt skulle göras för hand. Östra Torpstugan är troligen från 1600-talet. Timret som användes till feststugan fälldes vintern 1702.. 1828 flyttade nygifta paret Niklas Larsson och Christina Larsdotter in. De fick elva barn som växte upp där. När Niklas och Christina dog i början av 1880-talet slutade torpet att användas som bostad, men möblerna fanns till stor del kvar. I slutet av 1940-talet när man flyttade stugan till Gamla Linköping möblerade man med dem. Möblerna står längs väggarna som var vanligt förr.
Det fanns flera torp här då, de flesta är rivna. Det bodde två tanter i ett torp som hetter Asplund. De var systrar och hette Emma och Anna. Torpet är rivet men det finns några körsbärsträd kvar.
Det finns ett litet hus som ligger ensamt vid Oppgården. Det har nu blivit fint. Det kallas för ”gullsmens”. Där bodde ett äldre par och deras dotter Matilda Yngve. Hon skötte sina gamla föräldrar och så hjälpte hon till lite på gårdarna omkring, även i Torp. Pappan var sängliggande, mamman fick sitta på en pottstol vid spisen när Matilda var borta. Jag tror inte hon kunde förflytta sig själv. Det var ju så på den tiden att det fanns inga skyddsnät. Det var naturligt för henne att ta hand om föräldrarna på det sättet. Det fanns naturligtvis inte vatten inne utan hon fick bära in det. Det är ändå inte mer än ca 80 år sedan. På lördagar kom Matilda och köpte mjölk i Torp. Mamma gjorde alltid risgrynsgröt till lördagskvällen. Då skickade hon med Matilda en karott med gröt till föräldrarna. Karotten bar hon under armen innanför tröjan med ett skynke om så den skulle hålla sig varm. De fick också en hel del hjälp från de som bodde i Oppgården. Det var snälla människor.
I Torpsgatan bodde Ring. Lasse och Johan körde buss. Johan var den som startade bussföretaget. Harald Gustavssons som senare hade bussföretaget var systerson till Lasse och Johan. Haralds mor var Ida som jag nämnt tidigare.
Emil Ring bror till Lasse och Johan var snickare och kyrkvaktmästare. Ring är ju ett knektnamn och Emil var knekt från början. Deras föräldrar bodde i Skälv. Mamman hette Lina Gustavsson.
Alla i bygden var inte bönder och lantarbetare. Som sagt var Emil snickare och det fanns också en kvarn och en såg. Närmaste skomakare fanns i Östra Harg.
Men det fanns en man Kalle Pettersson som bodde i det hus som senare var Folkets Hus, han kunde lite av varje bl a laga skor. Någon affär fanns det inte när jag var barn vi fick åka till stan.
Men senare fanns det en affär i Skälv som Gillis Svensson hade. Före honom var det Lennart Törnvall bl a som hade affären. Han tillhörde släkten Törnvall i Kyrketorp. Jag minns inte säkert men det kan ha varit Ottilia Metander som startade affären. Ottilia bodde i Skälvs mellangård.
Det fanns också en familj Metander Knut och Ebba. De hade döttrarna Margit, Barbro och Elsie.
I en torpstuga bodde en bror och syster till Ottilias man Gustav. De hette Albert och Ebba. Stugan var liten och de hade hönsen inne i köket.
Karlar som arbetade på gårdarna tjänade ca 2-3 kronor i timmen och kvinnorna betydligt mindre.
Hemma hade vi en dräng och så kom det folk och jobbade säsongsvis.
I Ågården bodde en nämndeman som hette Abraham Johansson och på Tuna bodde länsman Rydberg.
1943 byggde min man som var snickare huset som vi bott i sedan dess. Min man jobbade först hos sin far. Han har byggt mycket runt om i trakten.
Berättat av Anna-Lisa Ahlvar för Birgitta Gunnarsson och Berit Jendeberg.
Publicerat av Birgitta Franzén 2026-10-11